"Jag efterlyser äktkristlig djärvhet"
Jani Leppänen, studerande, Lahtis

Kärleken till nästan borde vara just den röda tråd som vi skall följa när vi läser och tolkar Bibeln och lever ut det kristliga livet. Vi är inte ens värdiga att döma oss själva - hur skulle vi då kunna vi döma andra? Endast den Himmelska Domaren har domsrätt. Och på tal om kärleken - vad är fördömligt i kärleken? Är det inte så att kärleken uppfyller lagen? Och var det inte just Jesus Kristus som gjorde slut på den gamla lagen för att vi alla skulle ha livet hos Honom? Vem kan förhindra oss att komma till Honom?

Man försvårar livet för de homosexuella medmänniskor som lever mitt ibland oss utgående från det som man kallar "Guds tydliga ord" och förvägrar dem rätten att som fullvärdiga medlemmar arbeta och vara verksamma i kyrkan. Det ser ut som att kyrkolagens och -ordningens paragrafer på vissa punkter ställs över grundlagen. Borde man nuförtiden tolka Bibeln från annorlunda utgångspunkter?

Hur skulle Jesus, som om han levde idag antagligen skulle förkasta giriga kollekthåvar och upplösa kyrkofullmäktigmöten som urartat till att främja egna intressen, förhålla sig till homosexuella medmänniskor? Jesus skulle säkert med stöd av sin Fader och Den Heliga Anden välsigna förbundet mellan två människor som djupt älskar varandra och göra det offentligt. Jag börjar snart tro att de reaktionära i vår kära folkkyrka då igen skulle spika Jesus på korset för smädelse tillsammans med de liderliga homoaktivisterna. Jag tigger helst inte stryk, men ändå anmäler jag mig gärna att korsfästas med Jesus. Jag efterlyser äktkristlig djärvhet - djärvhet att komma och vara sig själv - också i församlingen, och tala om det som verkligen betyder något.

P.S. Läs mera på: http://jplehto.blogspot.com